Kategori: Alla dramaövningar

för fem personer. En person står i mitten, alla andra står i hörnen runtomkring. Personerna i hörnen ska försöka byta plats med varandra utan att personen i mitten kan hinna före och ställa sig i något av de tomma hörnplatserna. För att lyckas med detta måste personerna i hörnen kommunicera med ögonkontakt. Om personen i… Fortsätt läsa Vill vara i hörnet

Fråga efter frågor med svar. Behåll svaren. Skådespelarna ska sedan komma på de mest idiotiska frågorna som kan ha dessa svar.

Man står i cirkel och blundar, med "blicken" ned i golvet, på en given signal höjer man huvudet och vänder det åt antingen vänster eller höger, på nästa signal så öppnar man ögonen. Om man då tittar någon i ögonen så måste man ge ifrån sig ett skrik och "dö". Man fortsätter så tills det… Fortsätt läsa Ögonkontakt innebär döden

Varje skådespelare får ett ord. Varje gång detta ord nämns så måste skådespelaren antingen gå ut (om han är inne) eller gå in på scen (om han är ute). Ut- och ingångar måste passa in i berättelsen, eller göras så att de passar in i berättelsen.

En person börjar med att etablera en plats genom att göra någonting. Så fort någon annan ser eller förstår vad det är för plats, så kan den personen gå upp på scenen och föreställa sig som en sak eller apparat som vanligtvis finns på en sådan plats. Då den platsetablerande personen förstår vad det är… Fortsätt läsa Skådespelare som rekvisita

Alla står i ring, blundar, sträcker fram händerna, går ihop och tar tag med varje hand i någon annans hand och öppnar sedan ögonen. Så som man håller händerna nu så har man troligtvis hamnat i ett trassel, någon slags knut, som alla ska försöka lösa upp, så att man återigen står i en ring.… Fortsätt läsa Handtrassel

Då och då i repliker under förställningen låter man publiken slutföra din replik, vad du ska säga. T.ex. "- Jag tänker så mycket på"…. publiken säger "glass", "sex", "rotmos" o.s.v. Det som publiken säger måste du logiskt få in i föreställningen, och fortsätta utifrån det.

Man improviserar en förställning med två personer. Båda har varsin huvudbonad på sig. Föreställningen slutar när någon tagit den andres huvudbonad eller försökt att ta den och misslyckats. Allt i föreställningen måste motiveras av handlingen, det är viktigt att spela trovärdigt, annars är det fusk.

Alla i ring och håller varandras händer. En person börjar med att krama någons hand. Denne kramar i sin tur den den andra personen som han heller i handen. Handkramen går på så vis runt ringen ända till dess att den kommer tillbaka till den person som började med att krama någons hand… fast från… Fortsätt läsa Skicka runt trycket

Alla sitter ner på golvet i en ring med armarna om varandra, din arm korsar din grannes arm. Nu ska man klappa händerna i mot golvet i turordning, hand efter hand, motsols eller medurs. Om man missar en hand så är den handen ute ur leken.

Man turas om att gå in i ett rum, en och en. Den första personen börjar med att mima att han går in genom någon slags dörr. Väl inne i rummet så etablerar personen någonting som finns där genom att mima, t.ex. att han går på toaletten, hänger av sig jackan, eller sätter sig i… Fortsätt läsa Skapa rum och miljö

Be deltagarna gå runt i rummet, peka på saker, och namnge dem på ditt eget nya påhittade språk. Lampa kan t.ex. heta "habernluff" o.s.v.

En person går ut ur rummet, de som är kvar ställer sig i ring och en av de som är kvar i ringen väljs ut som den som ska påbörja rörelsen. När personen kommer tillbaka till rummet så ställer sig denne i mitten av ringen och får tre chanser att gissa vilken person det är… Fortsätt läsa Vem startar rörelsen

Scenen måste sluta med en viss mening som publiken bestämmer. Alternativ Publiken kan även bestämma första repliken.

Två och två, mitt emot varandra. Man håller fram handflatorna så att alla tio fingertoppar nuddar vid varandra. Den ena personen ska blunda, den andra ska långsamt börja gå bakåt, den som blundar ska följa efter. Se till så att fingertopparna hela tiden nuddar vid varandra. Den som tittar ska gå och den som blundar… Fortsätt läsa Föra med fingrar

Som förutsättning för en scen, ge varje karaktär förmågor eller egenskaper. T.ex. är någon väldigt velig. En annan har drag av sadism. En tredje är självuppoffrande. En fjärde är lättlurad. En femte är förförisk, o.s.v. Be skådespelarna att göra rollens karaktärsdrag så tydligt och trovärdigt som möjligt.

Man ber publiken nämna kända personer, levande eller döda. Skådespelarnas uppgift är att komma på förslag till hur den personens sista ord är. Man säger… "mina sista ord är…".

Åtminstone tre skådespelare deltar i denna improviserade scen. Publiken kan börja med att ge dem vissa förutsättningar. Alla skådespelare ska dessutom tilldelas varsitt ord. Varje gång denna skådespelare hår en replik som innehåller detta ord så måste hon gå ut. När hon hör ordet nästa gång så måste hon gå in på scenen. In- och… Fortsätt läsa Gå in och ut för ett ord

Improvisera en scen eller en föreställning. Ge instruktioner till en av skådespelarna att dess karaktär har tvångsmässiga tankar som gör att den alltid tvångsmässigt säger saker som gör att den handlar i klaveret. Om den kan handla i klaveret på något sätt så gör den det, och om den inte hamnar i klaveret så ser… Fortsätt läsa Tvångsmässigt i klaveret

Alla blundar. Alla får en klapp på axeln, om det är vänster axel så ska man bli höna, om man klappas på höger axel så ska man bli ko. Man står stilla till dess att alla har fått en klapp på en axel och man säger till. Då ska alla hönor samlas hos sig, och… Fortsätt läsa Hönor och kor