Tre personer på scenen.
Det finns tre osynliga linjer på scenen. En längst bak, en i mitten, och en längst fram närmast publiken. När någon säger någonting ska denne välja vilken av de tre osynliga linjerna som denne ska stå på.
En person börjar med att berätta en monolog, kort om någonting som har hänt, skapa en plattform med förutsättningar för sin egen karaktär. Man pratar om sig själv i första person.
Den andra personen fortsätter sedan berätta om någonting helt annat, en ny monolog alt. en ny plattform för en annan helt orelaterad person.
Den tredje fortsätter sedan på samma sätt och berättar om ytterligare någonting helt annat… en till plattform för en till person.
Nu har vi alltså början på tre separata berättelser med tre olika sammanhang och plattformar.
Därefter följer andra omgången.
Berättelserna ska nu fortsätta, man tar in detaljer från varandras historier, och börjar koppla ihop berättelserna med varandra. I andra omgången får det gärna ske att någon av karaktärerna gör någonting med eller mot någon av de andra två. Någonting som får konsekvenser, d.v.s. att vi skapar en handling som inbegriper de tre personerna.
I tredje och sista vändan ska berättelserna knytas ihop och de ska få ett gemensamt avslut.
Inför varje omgång man berättar ska man byta position och ställa sig på en ny linje i rummet. Det finns tre linjer och det finns tre omgångar.
Man rör sig inte och man agerar inte i övrigt, utan står bara still och berättar.