Skådespelarna börjar en scen. När som helst kan det ropas ”bakåt”. Alla repliker och alla göromål ska då framföras i bakvänd ordning, handlingen kan spelas upp baklänges ända till man når början av scenen. Om man fortsätter ännu längre bakåt än början av scenen så kommer man till det som skedde innan scenen började.
Man kan ropa ”framåt” när man tycker det är lämpligt, och då fortsätter scenen framåt igen. Man kan ropa framåt/bakåt som man tycker är lämpligt. Det brukar oftast vara lämpligt att det är en person som har kontrollen över om scenen ska gå framåt eller bakåt eftersom det kan bli för rörigt när det är för många viljor som styr.
Vissa passager kan vara särskilt roliga, då kan man spola fram och tillbaka flera gånger för att upprepa just detta parti. Tänk på att inte ha för långa scener, det blir svårt att komma ihåg då. Korta repliker! …annars blir det svårt. Det lämpar sig bättre om det händer något konkret, någon rörelse, istället för att man bara står och pratar.
Alternativ
En utmaning: Improvisera en hel föreställning baklänges. Ta dig tid att tänka ut vad som logiskt sett måste ha skett precis före. Ställ bara frågor om någon innan har svarat på en fråga. Om du går ut, visa som om du kommer in. Om du går in, visa som om du lämnar sällskapet.
Alternativ
Man frågar publiken efter ett ämne som en intervju på TV ska handla om. Intervjun visas sedan baklänges. Den första meningen som sägs kan då t.ex. bli ”tack så mycket och så syns vi igen nästa vecka vid samma tid och samma kanal”.