A) Du vet inte vad jag har i fickan!
B) Jodå, du har en X. (t.ex. biljett till Kiruna).
A) Ja, faktiskt, för X (t.ex. jag ska söka jobb som kock i gruvan).
Igen:
B) Du vet inte vad jag har i fickan!
A) Jodå, du har en X.
B) Ja, faktiskt eftersom X…
O.s.v.
Man måste hela tiden erkänna att man har det i fickan som den andre personen säger att man har.