I den här övningar så befinner vi oss i ett förhörsrum. Det finns en förhörsledare, det finns en misstänkt, ibland kan det även finnas en sekreterare till förhörsledaren.
Dessutom finns Boris. Boris är en hemsk typ, ett monster, en jätte, en drasut eller något liknande. Boris spelas dock inte av någon skådespelare, utan är bara en person som man föreställer sig. Boris, har man bara hört talas om, men man vet att han kan kallas in av förhörsledaren om man inte samarbetar.
Förhörsledaren ska nu under improvisationen försöka få den misstänkte att erkänna. Ingen av skådespelarna vet i början av improvisationen om vad det är som den misstänkte är anklagad för eller vad den misstänkte har gjort, eller vad förhörsledaren vill få denne att erkänna. Detta är något som improviseras fram.
Sekreteraren kan hjälpa förhörsledaren att komma med frågor.
Förhörsledaren kan säga slumpmässiga saker till den misstänkte, vilken denna då måste försöka förklara, t.ex. ”känner du Jonna?”, ”känner du igen den här bananen?”, eller: ”visst var det du som åt en banan inne i bankvalvet”? Den misstänkte måste då, driven av sin egen rädsla för Boris, bygga på improvisationen genom att ”erkänna” och hitta på en berättelse om vad det var som hände.
Den misstänkte kan mima att denna blir torterad av Boris, förhörsledaren kan även säga åt Boris vad han ska göra, om det behövs för att få den misstänkta att ”tala ur skägget”.