Improvisera en kort föreställning, ca 5 min lång. På scen ska under föreställningens förlopp förekomma åtminstone 3 personer.
En person ska sitta med papper och penna, betrakta föreställningen särskilt noga, analysera den och föra anteckningar.
Syftet är att föreställningen ska innehålla en berättelse med en komplett handling och alla nödvändiga karaktärer. Berättelsen ska följa en definierad grundstruktur enligt följande:
| Struktur | Funktion | |
| Start | Plattform | Visar sammanhang och vad som är normalt. Karaktärerna, miljöerna, relationerna beskrivs. |
| Första dramatiska händelsen | Huvudpersonen i berättelsen gör någonting mot en annan person i berättelsen vilket skapar förutsättningar för att det ska uppstå dramatik. D.v.s. vi går från plattform till någonting som liknar en historia som är värd att berättas. | |
| Konflikten tydliggörs | Händelser inträffar som medför att dramatiken växer, att konflikten tydliggörs och riskerna för inblandade personer ökar. | |
| Mitten | Första återverkningen | Till följd av all den spänning som byggts upp kommer förr eller senare en återverkning. D.v.s. att någon agerar som svar på den första dramatiska händelsen och den konflikt som därefter uppstår. |
| Frågeställningen tydliggörs | I föreställningen ska finnas en konflikt mellan motstående krafter, viljeinriktningar eller utfall. Föreställningens frågeställning är en sammanfattning av vad föreställningen handlar om. D.v.s. kommer det eller eller det andra att ske. Det är i att finna svar på frågeställningen som spänningen finns. | |
| Krafterna verkar | Huvudpersonen och motspelaren gör saker i syfte att uppnå de mål som de har i berättelsen. | |
| Slut | Klimax | Här inträffar en avgörande händelse som medför att svaret på förställningens frågeställningen kommer att framgå. |
| Slut | Svaret på föreställningens fråga framgår och konflikten är nu löst. Någonting har dock förändrats jämfört med den ursprungliga plattformen. |
Berättelsen bör även innehålla karaktärerna:
1) Huvudpersonen
2) Motspelare (en person som innebär en konflikt för huvudpersonen)
3) Någon utifrån som kan påverka handlingen mellan huvudpersonen och motspelaren
Medan de som improviserar föreställningen bör ha grundstrukturen i åtanke så behöver de inte fullständigt fokusera på att följa den strikt. De är fria att vara kreativa och improvisera fritt och bör istället fokusera på samarbetet, nuet, berättelsen och det som känns bra i stunden. Annars blir det ingen utmaning för den som för anteckningarna att analysera berättelsen.
Efter föreställningen kan man diskutera exempelvis:
1. Vilka dramatiska skeden som berättelsen innehöll, när de inträffade samt hur de påverkade berättelsen.
2. Skiljer sig antecknarens uppfattning om de dramatiska skedena åt jämfört med skådespelarnas uppfattning om dessa?
3. Vilken skådespelare gjorde vilken av grundrollerna. Hur märktes det vem som hade vilken roll?
4. Tog skådespelarna medvetna beslut på scenen i syfte att följa den föreslagna grundstrukturen och för att få med alla grundroller eller skapades berättelsens struktur och innehåll rent instinktivt?
analysera inte allt för länge utan byt platser och roller och prova igen.