Man sjunger en sång alla kan, typ ”Blinka lilla stjärna”. Sedan ska man helt enkelt sjunga samma sång med olika känslor, gärna överdrivet. Om man vill kan hälften av gruppen/pedagogen utgöra en känslomätare (på valfritt kreativt sätt!) som bedömer hur ”väl” känslorna gestaltas. Det gäller alltså då att verkligen överdriva känslorna så att ”mätaren” går upp till max. Hur arg behöver man gestalta för att uppfattas som maximalt arg?
Tips
1. Eftersom det är en gestaltningsövning i storgrupp kan det kännas lättare för deltagare som inte har så stor scenvana än.
2. Försök använda fler än ”standardkänslor”, typ arg/glad. Förvånad, lurad, ångest, sorg etc.